Kaffebryggare och bokbläddrande

Juli går mot sitt slut, den varma sommaren har äntligen kommit. Och jag känner återigen, som alltid, ända sedan jag var liten, när dessa dagar, dessa veckor kommer, den där otvetydiga, ovedersägliga insikten att det är detta väder, detta klimat som är människans naturliga, det är i detta varma, mjuka, torra landskap vi hör hemma, i solskenet, i de ljumma vindarna, under julis himmel. Värmen omfamnar oss, och livet blir gränslöst.

Vi har tagit frukosten med oss ner till stranden vid Stenshuvud och badat i de kalla vågorna, glittrande i morgonsolen, nästan ensamma på den långa, breda sandstranden. Druckit vårt kaffe, ätit bullar överbliven från gårdagens bokcafé och läst YA och DN hämtade i brevlådan på vägen: lokalsamhället och omvärlden.

Briggen Tre Kronor från Stockholm har gästat Simrishamn. På väg hem från stan körde vi ner till Vårhallarna och såg tvåmastaren långsamt segla norrut med svaga vindar i i de ljusgrå seglen längs kusten upp mot Baskemölla, men sedan vände det och gick mot vinden tillbaka till hamnen i Simrishamn.

 Stockrosorna blommar på gården, de största har djupt röda blommor och är nästan tre meter höga; jag har fått klippa av en massa vindruvsblad uppe vid stallets takkant för att frilägga blommorna som annars försvann in i det gröna dunklet. Och på andra sidan huset lyser lavendeln så intensivt blå.

Eva har suttit och målat under parasollet medan jag varit i bokcaféet; ibland kollar hon överflygande flygplan i sin mobil-app, just nu var det ett plan på väg från Beijing till Paris. Klockan är kvart över fem och det är 27 grader varmt.

Värmen och det vackra vädret har lett till reducerat antal besökare i bokcaféet, men det fortsätter komma en hel del. Häromdan var Lena Endre och Richard Hobert här. Nancy Westman, kulturråd i Washington bland annat, och Roth-översättare, tittade in en eftermiddag; vi jobbade tillsammans en gång på radion i Malmö. Andra besökare: författaren Erik Wijk (Järrestad), Ravlunda Bränneri, Linköpings Antikvariat. Ingmar Karlsson kom en dag just när jag öppnade, vi pratade om resor, om Asien, om Turkiet; sju år var han generalkonsul i Istanbul, nu är han knuten till Centrum för Mellanösternstudier i Lund. 

 Han och andra har druckit kaffe och ätit av de bullar som för tillfället ersatt wienerbröden: ”Hjärnbullar”, därför att de toppas av en valnöt med hjärnvindlingar. Dammsugarna har fått konkurrens av ”Hjärttoppar”, en sorts kokostoppar som tillgodoser hjärtats behov av gurkmeja och lime, bland annat. Och idag var Radio Kristianstad här och intervjuade och spelade in ljudet av kaffebryggare och bokbläddrande.

William Arnes dröm om frihet

Nu har bokcaféet varit öppet i två veckor. Fjorton dar med människor som kommit och gått, druckit kaffe, ätit wienerbröd, bläddrat i böcker, köpt böcker, suttit och läst, och pratat med varandra och mig, om Österlen och Världen och vädret som växlat oupphörligt mellan sol och regn som det gjort denna sommar. Mycket folk nästan hela tiden – det vill säga mellan klockan 13 och 16 varje dag – utom under Kiviks Marknad (måndag–onsdag) då man antingen hade annat för sig eller också inte vågade sig ut på vägarna. 

Men dagarna efter marknaden sålde jag i gengäld extra många exemplar av min bok ”William Arnes dröm om frihet”, vars titelberättelse handlar om William Arnes motorcirkus på Kiviks marknad och om hur den gamle dödsryttaren på sin Indian Scout från 1926 gasar på, accelererar, ger sig av med den tunga motorcykeln snett uppför den lodräta runda väggen och sedan plötsligt lämnar den bräckliga brädvelodromen och kör rakt ut i den blå skyn över Kivik. I varje fall i drömmen. I varje fall i min text:

Mellan bräderna sipprar ljuset in, och doften av den torra ängen, hedblomster, trift, timjan. Där ute är marknadsplatsens vardag och vimmel. Här inne är dramatiken, motorbullret, avgaserna och cirkelrörelsen, runt runt, som en bild av livets, lidandets och återfödelsens evigt snurrande Samsara-hjul. Och jag tänker att någon gång måste William Arne ha drömt att han passerade den röda varningslinjen, övervann de naturlagar som fjättrade motorcykeln vid velodromens cylinderväggar och fortsatte rakt fram, bort, ut, högt över marknadsplatsen och Hanöbukten, in i den höga blåa sommarhimlen över Österlen.

Men i tisdags hade jag stängt och vi körde tvärs över Skåne till Flyinge och Helsingborg. 

Aurora, äldsta dottern, jobbar på distriktsveterinärstationen i Flyinge och bor i Helsingborg tillsammans med Pavlos högst upp i ett gammalt hus med utsikt över stan och Sundet. Köket höll på att byggas om och hela lägenheten var inklädd i plast. På kvällen skulle vi äta på en bra restaurang men den var fullbokad så vi hamnade på Haket på Kullagatan vilket de sa att man ofta gjorde i sådana lägen. 

Och jag tänkte på Torgny Sommelius, författaren, reseskildraren, från Helsingborg. När han på 1950-talet var mycket långt borta i världen, i Khyber-passet mellan Afghanistan och Pakistan, på väg till Indien i en sönderfallande Volkswagenbuss och det var hett och torrt och ensamt och han längtade hem till Helsingborg var det Kullagatan han tänkte på, Kullagatans skyltfönster och julgirlanger, och Sundets fuktiga dimma, och wienerbröd. Min bok om honom, ”Den siste resenären”, kommer ut kring 1 september. 

Från Helsingborg till Malmö och Moderna Museet-filialen där vi såg Irving Penns foton och Niki Saint Phalle-utställningen. På vägen hem stannade vi till vid Kronovalls slott, ett av Skånes minsta och vackraste, och ”franskaste” till stilen, numera använt som ”vinslott” av Åkessons i Kivik. 

Vi vandrade runt i slottets salar, alla dörrar stod öppna, och fortsatte ut i den välskötta trädgården och vidare runt slottsdammen med gula näckrosorknoppar på väg att slå ut. Solen glittrade i vattnet och buxbomshäckarna kastade svarta skuggor mot grusgångarna. Men dagen därpå, när Laleh uppträdde på scenen framför slottet, öste regnet ner.

Annars har jag fortsatt bära böcker, fortsatt sortera och ställa upp i hyllorna i bokcaféet. Satt priser och ordnat och kokt kaffe och hämtat wienerbröd i Mellby. Och när bokcaféet tillfälligt varit tomt har jag suttit vid skrivbordet (där även dessa rader skrivs) och via datorn fogat nya böcker till Bokbörsens enorma utbud på nätet. Och så har jag mångfaldigat och spritt broschyren om bokcaféet, bland annat till turistbyrån och stadsbiblioteket i Simrishamn. Och på Österlens Bokcafés hemsida på Facebook finns i skrivande stund 61 ”likes”; det tackar man för!

Mingel bland bokhyllorna

Nu är bokcaféet invigt.

Igår lördag kl 14 när jag lite nervöst slog upp portarna sipprade regnet som i en novell av Bradbury från en dimmig molnmassa som verkade ha slagit sig till ro över bokcaféet ungefär i höjd med kastanjeträdens kronor. Det var grått, vått, lerigt och mörkt. All belysning fick slås på, från gamla stallampor till de nya spotlights jag själv satt upp.

Men folk kom, i oanade mängder, kända och okända, förutsedda, överraskande. 

Denna premiärdag förekom inget kaffe på Österlens Bokcafé; jag hade insett att jag inte skulle hinna organisera den sortens logistik. I stället erbjöds bubblande drycker, med och utan procent. Gratis.

Och salta pinnar, vilka en ung dam i sällskapet envisades med att proppa in i sin från kuriosabordet just inköpta jugoslaviska träflöjt.

I soffgruppen i hörnet, i hägnet av Kemners målningar, satt Thomas Hansson och Lisa Kjellsson (se nedan) och lusläste Sven Hedin för att utröna huruvida de besökt samma platser under sin strapatsrika resa i Kirghizistan från vilken de just återvänt till Rörum. En annan Lisa utnyttjade ivrigt bokcaféets föredömliga internetfacliteter nedsjunken i en av fåtöljerna med laptopen på soffbordet. Medan mamma Johanna Hermansson shoppade böcker.

Peter Löfström, min lillebror, numera bosatt på Vintergatan i Lund, hade tagit med sig Anna Bobergs klassiska ”Genom Indien i kronprinsparets följe” från 1928, en bok jag läst men aldrig lyckats köpa; den sattes genast tacknämligen på plats i reseskildringshyllan. Göran Göransson från Tomelilla folkhögskola donerade sin självbiografiska resebok ”Afrika 2.0” som jag dock kommer att vilja läsa innan den införlivas med samlingarna; tack! Ingrid Svensson hörde av sig från Lima i Peru och undrade om hon skulle ta med sig sin bok ”Simris – en annan by på Österlen” när hon så småningom återvände och ämnade besöka bokcaféet; jag svarade att ett givet tomrum väntade i hylla nr 4 (Österlensamlingen). 

Andra mailade, eller skrev via epost, Facebook eller bloggen, eller via den speciella Fb-sidan för Österlens Bokcafé som Filippa, min dotter, just öppnat från sin hemvist i Bryssel; gå in och kolla: www.facebook.com/OsterlensBokcafe. Som till exempel: Marie Lundquist, Arne Johnsson, Styrbjörn Gustafsson, Niklas Törnlund, Leif Nelson, Mikael Löfström, min mellanbror. Inger Carlsson skrev från Aten. Johan Schaar från sin tankesmedja i Washington. www.insights.wri.org. Sune Nordgren från Åhus. Tamara De Laval Malmeström från Malmö. 

Håkan Arvidsson (se ovan) var där, från Baskemölla och Lunds universitet, utan hatt. Och Staffan Olzon från Stenshuvud. Annkristin Andersson och K-O Bergström från Kivik. Anders Davidson från Höör och Afghanistan. Katarina Trodden från Gärsnäs, översättaren som jag en gång skickade iväg till Indien (se nedan). 

Gittan Jönsson från Brantevik. Henrietta Hultén. Birgitta Rubin som intervjuat mig för DN. (Se nedan: här är alla samlade på en och samma bild.)

Jan Garpenhus från Baskemölla och Malmö, auktionisten. Malin från Vik, min kusin, och faster Ulla från Simrishamn. Och många många fler.

Många besökare köpte böcker, gamla och nya, mina och andras. Ammunitionslådorna med 10-kronorsböcker rensades, och folk försvann ut i dimman med österlenvykort, loppisfynd och restupplageböcker i plastpåsar.

Sedan var jag trött. Aurora, min äldsta dotter, och hennes pojkvän Pavlos (första bilden ovan), som överraskat med att dyka upp direkt från Sydfrankrike, körde till Kivik och handlade kött och när regnet slutat grillade vi på gården. Det är Aurora som tagit alla foton i denna blogg.

Det var en fin dag, trots vädret. 

Och idag var det en fin dag på grund av vädret: vinden vände, dimmolnen lättade och for bort. Solen sken, Människor kom – förläggaren Henrik Celander och Lena Andersson från Lund, arkitekten Lillemor Husberg och konstnären Gösta Lindqvist, Mona och Bo Balldin, Sten Rosenlund och Jill – och kaffe serverades och wienerbröd och kakor. Somliga satt utomhus och fikade.

Det känns som en bra början. Alla verkar förstå och gilla mina tankar, själva idén, bokcaféets koncept, kombinationen av resebibliotek, antikvariat och kaffeservering. Resor och utblickar. "Mellan Haväng och Himalaya". Informellt, opretentiöst, öppet. Personligt och eget och fritt.

Så tack alla, för att ni kom, och för att ni hörde av er med uppmuntrande tillrop! Förlåt att jag inte kontaktar er personligen, ni är för många. Men välkomna tillbaka snart, ni som var här! Och välkomna ni som är på väg! Wienerbröden väntar. Och böckerna.

Sommaren är lång. Frågan är om jag kommer att orka ha öppet varje dag. Kanske inte. Kolla bloggen för uppdaterad info om öppettider! Så att ni inte kör hit förgäves.

Foton: Aurora Löfström.

”Ett bokcafé för fåtöljresenärer”

Nu blommar också den kinesiska rosen, lite blygt, transparent. Den persiska är så full av rödlila väldoftande kompakta tusenbladsblommor att grenarna hänger dignande mot marken. Jasminbuskaget översållas av blommor, vita som porslin, med gult i mitten; de faller efter bara någon dag men doftar också när de faller. Fläderns blomklasar fäller sina små små vita blommor, de regnar som tunna stjärnor över kökstrappan, man får dem i håret när man passerar. Och pionernas rosa kronblad lägger sig till ro mellan gårdsplanens stenar.

Men dimman drar in från havet med den ostliga vinden från Polen som legat på ett par dar, det blir grått och kyligt, fördelen är att vattnet i Östersjön värms upp. Snart kan man bada, kanske.

Tavlorna är på plats i bokcaféet: tretton målningar (nästan alla är landskap) av sex österlenkonstnärer som lustigt nog allihop råkar vara födda med några års mellanrum kring 1885. Ellen Trotzig (bild nedan), Edvin Ollers, Albert Krüger, Bror Ljunggren, Helge Kemner, Henry Mayne.

Kemner kanske inte alla ser som österlenkonstnär, i den mån han är bekant, han målade mest gårdar inåt Romeleåsen. Men han illustrerade bland annat en av Theodor Tufvessons tidiga texter om Österlen. Och jag tycker om hans stilla landskap som ruvar över något försvunnet, förlorat. Han är orättvist undervärderad i nuet. Jag visar tre av hans målningar från 1920-talet: skånsk gård i kvällssol, i månsken och på vårvintern, med sjaskig, smältande snö över de plöjda fälten.

Entrén till bokcaféet, alltså marken utanför, på stallbyggnadens baksida, som förut var lite vildvuxen, har gjorts i ordning, med avfasad grusplan framför glasdörrarna. Trädgårdsmöbler har placerats ut så att man kan dricka sitt kaffe utomhus, om vädret medger dylikt.

Jag har också blivit klar med foldern, en sorts vägledning för besökare som ska finnas att tillgå i bokcaféet men kanske också läggas ut som lockbete på Turistbyrån, hos Mellbybagaren osv. Jag tror det kan behövas en vägledning eftersom det kanske känns lite rörigt när man kommer in och ser böcker överallt – men vilka är till salu och vilka får man bara avnjuta på plats i läsfåtöljerna? 

På tal om fåtöljerna: det jag erbjuder besökarna är ”ett bokcafé för fåtöljresenärer”, som Fredrik Ekblad så välfunnet formulerade det; han var här och intervjuade mig för Vad Händer Ystad & Österlen idag. Artikel kommer i nästa nummer, 19 juli.

Men alltså foldern. Jag tror det kan vara på sin plats att återge innehållet även här och nu, så kan man förbereda sig lite på vad som väntar redan medan man planerar besöket och kollar på internet. Så jag lägger in den konkreta informationstexten här.

Bokhyllorna mitt i rummet: bokutställning/referensbibliotek

Hylla 1–3: Svenska reseskildringar, drygt 1000 böcker, bl a Anders Eje, Rolf Blomberg, Olle Strandberg, Artur Lundkvist, Jan Myrdal, Torgny Sommelius och en dryg hyllmeter Sven Hedin.

Hylla 4: Österlenlitteratur i form av handböcker, lokal topografica, hembygdsskildringar, reseberättelser och romaner från Linné till Lundell.

Hylla 5–6: Indisk prosa och poesi, mest på engelska. Anita Desai, Arundhati Roy, Salman Rushdie, Meena Alexander, R K Narayan, Tagore, Kipling m fl. Indiska biblioteket: svenska titlar på indiska språk (Pippi Långstrump, Ann Jäderlund) och indiska på svenska (t ex poesiantologin Innan Ganges flyter in i natten); de senare till salu. Indiska souvenirer: elefanter, gudabilder, mopedrikshas.

På orgeln: minibokutställning med speciellt utvalda (vackra, originella) svenska böcker med indisk inspiration. Två av dem handlar lustigt nog om hundar: Björn Juléns Ingens hundar, Lars Lerins Hundarna vid Ganges.

På skrivbordet: Tomas Löfströms egna böcker – och några av Inge Löfström. Här finns den klassiska antologin Österlen – landskapet i litteraturen från 2002 med texter av femtio författare, romanerna Gryningsflickan och Änglar och rebeller och essäsamlingen Mannen som reste. Därtill udda, svåråtkomliga titlar som Ystads historia IV där Tomas Löfström i slutet av 80-talet skrev en legendarisk essä om ystadborna. Böckerna säljs till specialpris.

Antikvariatsavdelningen: I hyllorna vid entrén finns dels prissatta böcker (en del av dessa kan köpas via Bokbörsen) och dels andra böcker i prisklass ca 50 kronor (pris diskuteras). Diverse billigare böcker på stora bordet i militära trälådor. Pocket och en del annat i ”boktrappan”.

Kuriosa (kulturloppis): Små udda ting från när och fjärran i blå plastkorgar. Välj och vraka. Fyndpriser. Kanske även något för barnen.

Programverksamhet: Vi planerar program med uppläsningar, föredrag, konserter, diabildvisningar och bokreleaser.

Bokcaféets vänkrets: Anmäl dig till Bokcaféets vänkrets så får du information om kommande program, 20% rabatt på bokköp och gratis entré till evenemang. Medlemskap 100 kronor/år.

Caféet: Vi serverar vanligt melittabryggkaffe eller Nescafé. Te från Turkiet, Indien, Kina, Karibien, Ryssland. Vatten från egen brunn. Da Vinci från Kiviks Musteri, fläderdryck, cider, äppelmust. Smaskiga wienerbröd från Mellby. Och kakor.

Hitta till Österlens Bokcafé: Väg 9 (Simrishamn–Kivik), gården Grönalund mellan Rörum och Södra Mellby. Skylt mitt emot avtagsvägen mot Stenshuvuds nationalpark, 50 meter söder om Kiviks Trädgård.

Öppettider: Juli–augusti alla dagar 11–17. Tillfällig stängning annonseras via skylt vid väg 9. Om bokcaféet är öppet men obemannat/låst, knacka på i bostadshuset eller slå en signal.

0414–24578, 0730–228013

tomas.lofstrom@telia.com

Österlens Bokcafés blogg: www.osterlensbokcafe.blogspot.se

Österlens Bokcafé på Bokbörsen: www.bokborsen.se?storeid=315261

Tomas Löfströms hemsida: www.tomaslofstrom.com

En dag av sol, en värld i ro

Jag går igenom högar med gamla anteckningsböcker för att sälja i bokcaféet – obegagnade alltså. Jag har under årens lopp skaffat mig ett alldeles för stort lager av olika sorters små och större notisböcker med eller utan linjer, alltifrån de klassiska svarta kinesiska med röda hörn till exklusiva skissböcker med vaxdukspärmar från Moderna Museet i New York. Däremellan ryms bland annat indiska varianter med rispapper.

Plötsligt hittar jag en liten bok med röda tygpärmar som visar sig vara använd. 

Ett par sidor från en resa till Malmö den 29 januari 1986, impressioner vid frukostbordet på Centralens restaurang efter resa i sovvagn från Stockholm. Vinter, solsken och människor i rörelse.

Och sedan sju sidor med en tidig, men senare, mångordig skiss till texten på baksidan på ett av de österlenvykort som jag gjorde tillsammans med fotografen och formgivaren Ingvar Bylund i slutet av 80-talet: bilden med fåren i skuggan av ett träd på Ravlunda skjutfält. Den kan vara skriven på plats, strax norr om Haväng.

Grekisk idyll

Det är ingen bräkande idyll. Fåren vilar under ekens krona. Känner inte namn som Haväng, Ravlunda, Skepparp, Knäbäck, Österling och Österlen.

Fåren vilar sig i ekens skugga, svarta, tysta, ensamma i hedens torra heta sommareftermiddagsstund, en dag av sol, en värld av frid, i Ravlunda socken på Österlen, vid Östersjöns strand.

Som vore det en annan middagsstund, ett annat, sydligare hav, en fjärran, grekisk, okändare kust.

Det doftar får och sand och salt och (ängsbloms)honung och bina surrar och vinden far igenom gräs och grenar och vänder ekens blad och blåser sanden ut i strandens vågsvall.

En stund som denna kan man lätt få för sig att inga vinterstormar finns, att ingen ondska ryms i själen eller världen, och ändå rymmer gräsets strån, den ljumma vinden, fårens lugna ögon också denna insikt.

En människa ser fåren, ur skuggan, närmande sig, i solen, genom gräset.

Tackor, lamm i svala skuggan.

Så är det en välsignad ort, en helig plats, en sydländsk kust i Norden där gränser upphör, överbryggas, suddas ut, och här är där och avstånd är chimär – och ändå kan det inte vara någon annanstans, blott här vid Skepparpsån på Skånes ostkust, blott denna enda stund i livet.

… – för vilka namn som Österling och Österlen har föga mening och stunden bär sin egen börda och bortom beteshorisonten, bortom ängen, havet – intet.

Jag tänker att det finns en stund som denna blott en gång i en människas liv.

Bladen rör sig, plötsligt, stilla, som om någon andades på dem.

En dag på Österlen, en sommardag, i juli. En middagsstund, en dåsig middagstimma, på heden norr om Skepparpsån.

… – för vilka namn som Knäbäck, Skepparp, Haväng, Ravlunda och Österlen – och Österling – har föga mening.

Den slutgiltiga texten på vykortets baksida har kokats ner till en bråkdel av den ursprungliga, några enkla, slipade rader som möjligen antyder men knappast återger kontentan, eller fräschören, i de där hastigt nedklottrade anteckningarna. 

Så kan det gå.

En dag av sol, en värld i ro. En doft av sand och hav och gräs. Och bränningarna längre bort som långsamt rullar in mot stranden. Och evigheten som får rum i fårens blick. Och binas surr. Och detta lätta prassel när vinden smeker trädets krona: en fläkt av helighet en dåsig middagstimma på heden norr om Skepparpsån på Österlen.

Havängsbilden och de andra andra österlenvykorten kan köpas i bokcaféet.