Överbrygga

över denna klyfta där ord faller som

frökapslar burna av stigande vindar faller

minnen av händer utsträckta, blickar fångade

fotspår i sanden, på båda sidor, ord skrivna

eller inte skrivna, ristade i sten, rop som ekar

mellan klyftans väggar, dalen i vars djup floden

bär friskt vatten till odlade fält långt borta

lätta båtar, små, djupt där nere, som barns leksaker,

barkbåtar med segel, glittrande fiskstim, fångstredskap,

mjärdar, laxtrappor, nät, vattnets sorl, två namn

på alla ting, ett här, ett på den andra sidan

svävar orden, språket, vägar, orter

med människors hus, ensamma, långt ute

på slätter, omgivna av vidder, skogar, murar

där någon ropar och när ekot svarar

har orden bytts och allt förändrats som i

ett lidande folks dröm om revolutionen

neråt mellan bergssidorna tillsammans med

glömska, saknad, längtan, hopp, minnen av

ögonblick, hennes hår, när hon vände sig om

 *

överbrygga, översätta, transaktioner

med ord, med andra ord, köpslagan om ord,

hemförande av ord, omvandlingar av

ord, över gränser, mellan rum

dansar vi med gudar och andra

vackra odjur i natten upplyst av

blinkande besvärjelser av neon

varandet, språket, förklara och förändra,

älska världen, färdas bort över tempeltakens

gyllene spiror, katedraler, Babels torn

konstruktionen, koreografin, grammatiken

begränsar oss, vi fjättras av strukturen, buren

rymmer vår frihet, fantasin, magin, doften av

brinnande löv, kvistar och torkad kodynga från

en bakgård i Bihar, där en flicka före gryningen

kokar te med mjölk och kardemumma till sin far

som ännu drömmer, jag kunde varit han

gränserna finns inte i landskapet, det är

skillnaderna som gör världen vacker, om

det finns en gräns måste den överskridas

 *

landskap, städer, faller, svävar,

bärs av minnets vindar, starka händer

lyfter allt som en gång var, befriar, håller kvar,

låter dansa, svaja, fram och åter, hit och dit

tunna slöjor, mönstrat silke som

föreställer sanningen och människans hjärta,

gungar, vaggar, rofyllt, fram och åter, som 

herdetoner från en flöjt när dimman lyfter

det jag såg, hon såg tillbaka, jag

fångade hennes blick, hon lät mig se

över djupet där allt störtar ner och

kommer tillbaka, förbistringen,

förbindelsen mellan två språk

vände hon sig om, håret

skuggade ögonen, långt ute på

bron av ord, de bar hennes kropp

© Tomas Löfström, 2009