Vårstädning i bokhyllan

Vid viss (givetvis försiktig) utrensning i de privata boksamlingarna hittar jag plötsligt en bortglömd litterär klenod från ett grumligt förflutet med cementerade könsroller: Husmoderns presentbok. Hemvård och klädvård från 1930. Boken, utgiven av veckotidningen Husmodern utan angivelse av författarnamn, är helt enkelt en oundgänglig guidebok till allt som du inte visste att du borde veta om det moderna hemmets vård. 

Låt mig, eftersom vi bokälskare givetvis vill våra mångsidiga vänners bästa, få citera följande tips om böckers handhavande. Och studera noga fotografiet nedan som illustrerar hur man med hjälp av förlängd dammsugarslang och stående på divanen (med skor på fötterna!) kan rengöra också litteraturen på bokhyllans översta hylla. Bildtext: ”Böckerna sugas.”

Ur Husmoderns presentbok. Hemvård och klädvård, 1930: 

Böckerna förvaras bättre i ett skåp, men de kläda rummet bättre om de stå på en hylla. Dessutom är ju en hylla så mycket billigare i inköp. Men den skall förses med rygg, vilket visserligen gör den dyrare, men är mycket bättre för böckerna. De utsättas minsann tillräckligt för damm ändå, utan att man behöver inbjuda dammet att också bakifrån lägga sig på dem. Det är svårt att utan dammsugare damma böcker på en hylla. Det går bäst med en dammvippa, medan själv hyllan dammas med en dammtrasa. Vid storrengöringar däremot tagas böckerna ut två och två och klappas sakta mot varandra vid öppet fönster.

För att skydda böckerna effektivt, fast de stå på öppna bokhyllor, kan man om nätterna och under bortovaro helt enkelt ha en rullgardin för dem. På höga bokhyllor fastsättes denna gardin ordentligt, vilket kan göras ganska osynligt; på lägre bokhyllor hänger man den på vid behov. (…) När gardinen ej användes, rullas den ihop och får plats i något hörn, där den ej är till förtret.

Böckerna skola aldrig stå trångt, man skall ej behöva pressa dem intill varandra, när man skall ställa in dem, det fara de mycket illa av. Böcker skola aldrig utlånas utan skyddsomslag, och den lånande får inte anse detta omslag som ett misstroende. Omslaget kan för resten utgöras av ett papper i glada färger och inte nödvändigt av ett omslagspapper; men ett omslag skall det vara. Det skadar inte heller om man själv vid läsning har en löspärm om boken. Läs aldrig en bok samtidigt som ni äter. En fettfläck i en bok skvallrar om mycket dåliga hemvanor.

Hundöron behöver vi väl inte tala om! Men vik inte heller en bok ”om egen axel”. Så fort en bok börjar släppa i häftningen skall man helst binda in den eller annars förse den med fastsittande omslag, tills man får råd eller tillfälle att binda in.