Vårstädning i bokhyllan

Vid viss (givetvis försiktig) utrensning i de privata boksamlingarna hittar jag plötsligt en bortglömd litterär klenod från ett grumligt förflutet med cementerade könsroller: Husmoderns presentbok. Hemvård och klädvård från 1930. Boken, utgiven av veckotidningen Husmodern utan angivelse av författarnamn, är helt enkelt en oundgänglig guidebok till allt som du inte visste att du borde veta om det moderna hemmets vård. 

Låt mig, eftersom vi bokälskare givetvis vill våra mångsidiga vänners bästa, få citera följande tips om böckers handhavande. Och studera noga fotografiet nedan som illustrerar hur man med hjälp av förlängd dammsugarslang och stående på divanen (med skor på fötterna!) kan rengöra också litteraturen på bokhyllans översta hylla. Bildtext: ”Böckerna sugas.”

Ur Husmoderns presentbok. Hemvård och klädvård, 1930: 

Böckerna förvaras bättre i ett skåp, men de kläda rummet bättre om de stå på en hylla. Dessutom är ju en hylla så mycket billigare i inköp. Men den skall förses med rygg, vilket visserligen gör den dyrare, men är mycket bättre för böckerna. De utsättas minsann tillräckligt för damm ändå, utan att man behöver inbjuda dammet att också bakifrån lägga sig på dem. Det är svårt att utan dammsugare damma böcker på en hylla. Det går bäst med en dammvippa, medan själv hyllan dammas med en dammtrasa. Vid storrengöringar däremot tagas böckerna ut två och två och klappas sakta mot varandra vid öppet fönster.

För att skydda böckerna effektivt, fast de stå på öppna bokhyllor, kan man om nätterna och under bortovaro helt enkelt ha en rullgardin för dem. På höga bokhyllor fastsättes denna gardin ordentligt, vilket kan göras ganska osynligt; på lägre bokhyllor hänger man den på vid behov. (…) När gardinen ej användes, rullas den ihop och får plats i något hörn, där den ej är till förtret.

Böckerna skola aldrig stå trångt, man skall ej behöva pressa dem intill varandra, när man skall ställa in dem, det fara de mycket illa av. Böcker skola aldrig utlånas utan skyddsomslag, och den lånande får inte anse detta omslag som ett misstroende. Omslaget kan för resten utgöras av ett papper i glada färger och inte nödvändigt av ett omslagspapper; men ett omslag skall det vara. Det skadar inte heller om man själv vid läsning har en löspärm om boken. Läs aldrig en bok samtidigt som ni äter. En fettfläck i en bok skvallrar om mycket dåliga hemvanor.

Hundöron behöver vi väl inte tala om! Men vik inte heller en bok ”om egen axel”. Så fort en bok börjar släppa i häftningen skall man helst binda in den eller annars förse den med fastsittande omslag, tills man får råd eller tillfälle att binda in.

Retrospektiv resa

Det är 1962. Fotografen Christer Strömholm och poeten Lasse Söderberg ger sig av från Paris i Strömholms Saab, med sovsäckar och primuskök, mot Spanien, ”landet som låg i skugga fast solen sken”. Båda har varit där förut, Strömholm har bott i Barcelona, Söderberg talar spanska. Det är tjugofem år sedan inbördeskriget slutade och Franco kom till makten. I en månad färdas de genom Los Monegros, Las Hurdes, La Mancha, delar av landet där utvecklingen stannat och misären tagit vid.

Det är en upptäcktsfärd genom ett okänt fattigeuropa bortom allfarvägar och tidningsrubriker. För syns skull har de ett uppdrag, Söderberg har pratat med sin förläggare. Någon bok blev det dock inte, ingenting blev publicerat, varken text eller bilder. Men Söderberg skrev med sin reservoarpenna och Strömholm fotograferade med sin Leica. Det är dessa notiser och namnlösa foton som nu femtio år senare ställts samman i boken Resa i svartvitt, fjärde delen i Lasse Söderbergs mycket läsvärda memoarserie ”Gemensamma nämnare” (ellerströms förlag).

”Ingenting kan längre verifieras hos medresenären”, konstaterar Söderberg, ”bara avstämmas mot hans foton. Kittet, avsett att hålla ihop det skrivna, är inte alltid tillförlitligt ens för den skrivande. Allt är längesedan och mycket flyter ihop. Jag minns inga färger. Många ansikten har inga namn, många namn inga ansikten.”

Dominospelare, Spanien. Foto: Christer Strömholm.

Den retrospektiva reseberättelsen blir ett tidsdokument, en rapport från det bortglömda Spanien, men också en beskrivning av resenärerna själva i detta tidiga 60-tal: den äldre, stramt militäriske Strömholm med snaggat hår och dunkelt förflutet som talar om ”nödvändigheten av att utsätta sig”, och den gänglige poeten Söderberg, drygt 30, med sitt skrivhäfte och sin oförbehållsamma nyfikenhet på världen och människorna. Strömholm är ointresserad av de politiska diskussioner som attraherar Söderberg, som när de bor hos målaren Antonio Saura och umgås med underjordiska kommunister, ”men den konspiratoriska andan stimulerade honom”.

Gripande är skildringen av det extrema armodets Las Hurdes, en undangömd dal bortom bergen med låga stenhus, magra getter och vresiga, bortvända människor drabbade av struma, malaria och idioti (på grund av inavel). Till och med honungen hade en bitter smak. Resenärerna hittar en taverna och får en öl men när Söderberg betalar kastar ägaren pengarna i rännstenen. ”Ni är säkert miljonärer”, fräser han. ”Behåll era smutsiga pengar!” ”Slantarna rullade bort mellan stenarna som om de vore Djävulens pupiller.”

Jag tycker om Lasse Söderbergs okonstlade, konkreta, samtidigt ”poetiska” sätt att skriva, helt klart besläktat med Strömholms sätt att avbilda verkligheten samtidigt som han tvivlar på bildens ”sanning”: ”det han sökte var yttre bekräftelser på inre antaganden”. Att Söderberg i efterhand (tänker jag mig) kopplar texten till bokens foton gör framställningen tätare, mer samlad: bilderna integreras, blir mer än illustrationer, jämbördiga med texten. Det är ett utmärkt exempel på hur text och bild kan samverka.

Och det slår mig att denna fruktbara symbios inte är självklar, särskilt inte i detta nu som i så hög grad präglas av bilder, alltifrån reklamens projektioner till mobilernas oupphörliga bildflöden. Misstror vi fotografiets möjligheter? Tror vi att alla bilder redan är tagna? Varför tillskrivs inte bilden samma värde som texten?

Jag letar fram min gamla Pentax och laddar den med en svartvit Tri-X-film. Kanske är det åter dags för det kompromisslösa dokumenterandet: resor i svartvitt bortom turistmålen, till Europas skuggsidor och solvita fattigkvarter. Det sociala reportaget, den personliga berättelsen. Söderberg och Strömholm visar hur det ska göras.

På bokens sista sida har Christer Strömholm porträtterat en ung Lasse Söderberg tillsammans med kommunisten José Cerrada, den socialistiske prästen i Una och målaren Antonio Saura. De står där och håller om varandra.

Söderberg skriver: ”I fotografier är tiden orörlig, det är alltid samma ögonblick som råder. Texter däremot förflyttar sig och är därför mindre pålitliga. (…) Jag vänder mig om och blickar bakåt för att på så vis ge texten dess berättigande. Framåt kan jag inte blicka.”

Tomas Löfström

Lasse Söderberg, född 1931, poet, översättare. Debuterade med diktsamlingen ”Anteckningar till ett eko” 1952. Har översatt poesi från franska, spanska och katalanska och skrivit litteraturkritik i Expressen och Dagens Nyheter. Drev kulturscenen Cabaret Fredagsbarnen på 70-talet och Poesidagarna i Malmö 1987–2006. I memoarserien ”Gemensamma nämnare” som inleddes 1999 ingår bland annat ”Breven från Artur” och ”En vinter på Ibiza”.

Christer Strömholm, 1918–2002, fotograf. Började som konstnär på 30-talet, då han också deltog som frivillig i spanska inbördeskriget (och senare i Finland och Norge). Känd för svartvita reportage- och porträttbilder, exempelvis serien om transsexuella kvinnor vid Place Blanche i 50-talets Paris. Grundade Fotoskolan 1962 och var dess rektor i tio år. Spelade huvudrollen i Jan Myrdals och Rune Hassners film ”Myglaren” 1965. Publikt genombrott i och med retrospektiv utställningen på Moderna Museet 1986.

© Tomas Löfström 2013-2014

Julbrev till vänkretsen

Julbrev i december 2013 till Bokcaféets Vänkrets

Kära vänner!

Här kommer en hälsning och lite information från Österlens Bokcafé inför den instundande julen och det kommande året.

Vi kan se tillbaka på ett fint år med många besök, inte minst i samband med författarframträdandena under vårens Litteraturrunda och vid sommarens olika programkvällar. Också vårt sista evenemang med kvällsöppet under Österlen lyser i början av november blev välbesökt och uppskattat: ljusgirlanger tindrade, eldkorgar flammade och kaffe och indiskt chai spred ljuvliga dofter.

Föreningen Bokcaféets Vänkrets har nu drygt 120 medlemmar. Medlemskap ger rabatterat inträde till olika arrangemang och vinsten går till författararvoden etc. De som inte redan är medlemmar kan bli det genom att betala in 100 kronor på bankgiro 186-4990. Gamla medlemmar kan betala nästa årsavgift; ange medlemsnummer.

Nu får böckerna och Bokcaféet vila sig över vintern.

Vi öppnar tillfälligt under Konstrundan 18–27 april. Då inviger vi också Bokcaféets konstgalleri i det nyrenoverade svinstallet. Vernissage på långfredagen.

Nästa öppethållande blir sedan den 11–12 maj med spännande författarmöten som del av Författarcentrum Syds Litteraturrunda.

I juli slår vi upp portarna för sommarsäsongen, fyller hyllorna med böcker, ställer fram nybakta bullar och nybryggt kaffe och bjuder in till kvällsprogram i litteraturens, konstens och musikens tecken.

Mer information om program, öppettider, medverkande författare och utställare kommer så småningom på Facebook och bloggen och med epost.

I höstas kom min nya bok, ”Lilla Lis långa resa”, en spännande berättelse för barn och vuxna om strapatsrika vandringar och mystiska möten i okända djungler och öknar. Beställ från Bokförlaget Ganesha (se nedan) eller från de vanliga nätbokhandlarna.

Ni följer väl Bokcaféets adventskalender på Facebook. Varje dag presenteras en ny (eller rättare sagt gammal) reseboksklassiker med omslagsbild och citat ur texten. Man behöver inte vara Fb-medlem för att gå in och titta.

Tack för året som gått. God jul! Varmt välkomna till Bokcaféet nästa år!

Tomas

www.facebook.com/osterlensbokcafe

www.osterlensbokcafe.blogspot.se

www.bokforlagetganesha.hemsida24.se

Bokcaféet lyser!

Österlens Bokcafé deltar i Österlen lyser 2013

Bokcaféet lyser!

Lördag 2 november 18-21

Eldkorgar, facklor, levande ljus. 

Indiskt chai, hett kaffe, valnötsbullar, överraskningar. 

Gamla och nya böcker till bra priser. Gratis inträde.

 Annons från På Österlen nr 3 2013.

 

Klockan 19: Boksläpp!

Tomas Löfström presenterar och läser ur sin nya bok ”Lilla Lis långa resa”, en berättelse fylld av mystik och dramatik, om strapatser och äventyr i främmande land, om rädsla, vänskap och längtan. Försäljning till premiärpris. Signering.

Bokcaféet rekommenderar kulturmagasinet På Österlen!

www.påösterlen.se

En barnbok för vuxna?

Tomas Löfströms nya bok Lilla Lis långa resa finns nu att köpa/beställa på nätet (bokus.com, adlibris.com, etc), i närmaste bokhandel och, förstås, i Österlens Bokcafé, som håller öppet fredag-lördag 27-28 september kl 13-16 i samband med äppelmarknaden i Kivik.

Lilla Lis långa resa är en kapitelbok för läsare i åldern 8–12, men den är också tänkt att kunna läsas högt för mindre barn – huvudpersonen är kanske ungefär fem år – och därvid förhoppningsvis vara njutbar även för vuxna.

Kanske är den i själva verket rentav en barnbok för vuxna.

Berättelsen handlar om Lilla Li och hennes vänner – hennes storasyster Gullviva, Gullvivas kompis Lennart, katten Silketass och leksaksbjörnen Nalle Brun – som överlever en flygkrasch, tar sig fram genom ett okänt, främmande och mystiskt landskap på gränsen mellan verklighet och dröm och så småningom efter diverse öden och äventyr hittar tillbaka till ”civilisationen”.

Berättarperspektivet ligger nära huvudpersonerna och skiftar mellan dem. Språket är rakt och enkelt men väjer inte för svåra ord och komplicerade begrepp – alltifrån infödingar till Gud – eller dialoger och repliker på engelska, franska eller påhittade språk, som nog kan behöva förklaras och diskuteras.

Samtidigt som boken skildrar en strapatsrik färd med dramatiska och märkliga händelser i djungler och ökenbyar tar den upp existentiella frågor om liv och död, vänskap och längtan, ensamhet och ansvar, sociala orättvisor, religiösa frågeställningar, kulturella skillnader.

Men det är ingen pekpinnehistoria.

Lilla Lis långa resa är en mycket spännande berättelse, fylld av dofter och färger, där fantasin och det oförutsägbara hela tiden har tolkningsföreträde.

Här mer info om boken: 

http://www.bokus.com/bok/9789198123104/lilla-lis-langa-resa/

Österlens Bokcafé är öppet fredag-lördag 27-28 september kl 13-16.
Titta in en stund på väg till/från äppelmarknaden i Kivik! Kaffe, bullar & böcker som vanligt.
Och alltså: Tomas Löfströms nya bok, just levererad från tryckpressarna, till nedsatt specialpris!

Varmt välkomna!

"FORTSÄTT! VI ÄLSKAR DETTA!"

Kära medlemmar i föreningen Bokcaféets Vänkrets och andra besökare, intressenter, bokläsare och kaffedrickare på Österlen!

Som ni säkert noterat har bokcaféet stängt för säsongen.

Det har varit en bra sommar, men antalet besökare under normala öppettider har varit mindre än förra året. Kanske på grund av det fantastiska vädret, kanske därför att folk valt att göra sina besök i samband med programkvällarna (som inte erbjöds i fjol). Evenemangen på onsdagskvällarna har varit lyckade och välbesökta, drygt 30 besökare vid flera kvällar och 40 som max (Tagoreaftonen). 

Föreningen Bokcaféets Vänkrets, bildad i början av sommaren i syfte att stödja bokcaféet och i synnerhet programverksamheten, har i skrivande stund 124 medlemmar! Ledamöter av styrelsen har föredömligt ställt upp med bullbak, kaffeservering, insläpp och annan assistans. Man kan fortfarande bli medlem i Vänkretsen genom inbetalning av 100 kronor på bankgiro 186-4990.

Vi hoppas att bokcaféet ska kunna hålla öppet i vid Äppelmarknaden i Kivik sista helgen i september och kanske också i samband med Österlen Lyser i november. Visst vore det mysigt med lite boksamvaro och fika och tända ljus och skymningskurande när höstmörkret sänker sig över trakten! Öppethållandet kommer att annonseras både på bloggen och på Facebook. Håll utkik!

Och oavsett hur det blir i höst kommer vi att öppna portarna i samband med Konstrundan 2014, det vill säga vid påsken framåt slutet av april. Då tänker vi oss också en konstutställning. Konstnärens namn är tills vidare hemiligt. Och kanske har vi hunnit göra i ordning det gamla svinstallet, som konstannex till bokcaféet! Vi hoppas på sol och värme!

Och sedan, 10–11 maj, är det dags för 2014 års version av Litteraturrundan, som blev en sådan succé i april i år, inte minst här i bokcaféet. Programmet är ännu långtifrån spikat men kanske kan man tänka sig både ett par av författarna från i fjor och några nya.

Sommarprogrammen i bokcaféet 2014 är om möjligt ännu mer ospikade. Det enda som är bestämt är att tonsättaren Gunnar Jansson kommer hit och att han ska ha Niklas Törnlund som gäst, vilket bestämdes vid sommarens sista evenemang då Niklas hade Gunnar som gäst. Jag hoppas få höra den där sommarvalsen igen!

Tack alltså för 2013, och välkomna till bokcaféet 2014!

Tills vi ses härnäst kan ni ta del av följande sammanställning av svaren på den enkät om bokcaféet som man kunde fylla i den 24 eller 31 juli i somras, eller dagarna där emellan. Intressanta uppgifter, bl a att så många är permanentboende på Österlen. Och de spontana lovorden tackar vi förstås alldeles särskilt för!

*

Enkät om Bokcaféet

Sammanställning av totalt 25 svarsblanketter lämnade i samband med onsdagsprogram 24 och 31 juli 2013. Blanketterna oftast inte fulständigt ifyllda.

1) Hur fick du information om Österlens Bokcafé?

Notis/artikel i YA 2, ÖsterlenMagasinet 4, Vad händer 0, Annan tidn 0

Affisch. Var? Simrishamns bibl 2

Facebook 2, Blogg 0

Vänner/bekanta 9

Skylten vid vägen 7

Jeas maillista 1

2) Hur fick du information om onsdagsprogrammen?

Notis/art YA 3, ÖM 4, Vad händer 0, Annan tidn 0

Affisch. Var? Simrish bibl 2

Facebook 3

Vänner/bekanta 8

Info i Bokcaféet 3 + vid Litteraturrundan 1

Bokcaféets vänkrets maillista 2, Jeas maillista 2

3) Vem är du?

Turist 1

Tillfällig sommargäst 3

Sommarboende på Österlen 4: sedan 1936, 50, 60, 82

Permanentboende på Österlen 14:

Bosatt i: Lund 4, Baskemölla 3, Vik 2, Ö Vemmerlöv, Vitaby, Örnahusen, Rydsgård, Bästekille backar, Ravlunda

Kvinnor: 9, ålder: 56, 58, 60, 60, 64, 65, 67, 70, 74

Män: 5, ålder: 53, 59, 64, 67, 77

4) Hur/var bör man informera om bokcaféet/verksamheen?

Fb, skylt, ÖM 2, YA, maillista 4, Vad händer, Internet, Anslagstavlor, Programblad på Buhres, Havängsboden etc, Bibl, Sjukhus, Coop, Ica, Små broschyrer att dela ut, SMS, affischer i affärer och bibliotek, mun till mun via vänner

5) Övriga kommentarer (12 svar)

Onsdagskvällarna har varit magiska. Tack!

Skulle mycket gärna se en fortsättning i aug-sept-okt med program liknande sommarens + intressanta föredrag, samtal mm.

Mysigt ställe.

Oerhört trevliga och intressanta arrangemang.

Tack för att ni (och stället) finns.

Väldigt trevligt!!

Mycket bra & trevligt arrangemang.

Jag sprider mina erfarenheter av mina besök. Tack!

Gott och trevligt!

Trevligt sätt att mötas på.

En fin upplevelse, lärorik och vacker Tagoreafton.

Fortsätt!! Vi älskar detta!

Resor bortom horisonten

Åsa Pröjts: Resor bortom horisonten

Ny konstutställning på Österlens Bokcafé

Åsa Pröjts reser i verkligheten och i fantasin. Hon skildrar nära och avlägsna landskap och platser hon aldrig sett. I Österlens Bokcafé mellan Kivik och Rörum visar hon ett dussintal oljemålningar och akvareller från orter bortom horisonten, alltifrån Andalusien till Afghanistan. Det är skarpsynta fantasier, drömbilder från främmande och samtidigt välbekanta trakter.

Åsa skriver: ”När jag målar ser jag mästarna som byggde tornen i det fjärran Afghanistan och barnen som dog i spanska inbördeskriget. Nu leker andra barn på skolgården i Granada. Gamen glider över bergspassens pinjeskogar. (…) Jag har sett in i lejonets öga på en blåsig slätt vid Paarl. Hans man rörde sig i vinden. Jag glömmer det aldrig.”

”Vandrarna", akvarell.

Åsa Pröjts är född 1959 i Malmö. Efter utbildning på Gerlesborgsskolan i Stockholm och Konsthögskolan Valand i Göteborg har hon haft en rad separatutställningar, bland annat på Konsthallen i Varberg, Galleri Ahlner i Stockholm och Lidköpings konsthall. Hon är representerad bland annat på Malmö Museum. Åsa Pröjts är bosatt i Göteborg, undervisar vid Dômen Konstskola och leder kurser på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn.

Utställningen på Österlens Bokcafé pågår till den 20 augusti.