Kantareller och Aspenström

 

Folk fortsätter komma till bokcaféet trots att semestrarna går mot sitt slut och sommaren försöker sätt punkt – men här på Österlen har det som vanligt varit en period nu i augusti med hög himmel och solsken, och en lätt vind från Östersjön har fört in varmt ytvatten mot kusten.

Harriet och Börje Wallebom skulle plocka svamp men hamnade på bokcaféet och blev kvar ett par timmar. De fikade, satt och läste och köpte bland annat med sig min bok Mannen som reste, en samling berättelser och artiklar om resor och resande. Ett par dagar senare hörde Börje av sig med ett mail där han skrev så fint om tankar och upplevelser i anslutning till besöket. Jag har fått hans tillstånd att publicera texten.

Det var just så här jag hade tänkt att bokcaféet skulle fungera: som en rastplats på vägen mellan Brantevik och svampskogarna, eller mellan Haväng och Himalaya. Och det har det också gjort, har jag förstått, på många sätt, för många människor, denna sommar.

2012-08-15

Hej Tomas

Min fru Harriet och jag besökte dej för några dar sen. Vi var egentligen på väg från Brantevik till kantarellmarker uppe i Brösarp, men stannade till av en händelse i ditt nya bokcafé. Vi köpte några böcker av dej.

Har en stor del av dagen suttit i skuggan och läst dina korta reseberättelser med stor behållning. Därefter ett kort dopp i Vejakåsen. Ett av få bad denna sommar. Jag satte mej i en skreva i klipporna och lät böljorna från nordost skölja över min varma lekamen, intvålad med saltsjötvål. Skönt. Kanske plus nitton grader.

Är mycket långt ifrån din erfarenhet med resor i världen. Kanske därför jag fastnade speciellt för “Hembygd utan murar”.  Vi måste ha en hembygd att relatera till för att inte gå vilse i världen ...

Läser just nu mest poesi på kvällarna.  Werner Aspenström har i flera år varit en av mina favoriter och en följeslagare i livet. Han skriver liksom du mycket tänkvärt om resor till främmande platser.

 

För att komma till en främmande ort

måste vi hela tiden passera hemtrakter

annars kommer vi ingenstans

utan blir hängande i ingenmansrymd,

i allsköns värld

Ur diktsamlingen Ordbok, 1976:  “Orter och ställen”.

Hälsningar

Harriet och Börje Wallebom i Brantevik

PS Vi hade med oss hem knappt två liter ... Är redan redan uppätna.  DS