tisdag 18 juni 2013

Överbrygga


över denna klyfta där ord faller som
frökapslar burna av stigande vindar faller
minnen av händer utsträckta, blickar fångade

fotspår i sanden, på båda sidor, ord skrivna
eller inte skrivna, ristade i sten, rop som ekar
mellan klyftans väggar, dalen i vars djup floden
bär friskt vatten till odlade fält långt borta

lätta båtar, små, djupt där nere, som barns leksaker,
barkbåtar med segel, glittrande fiskstim, fångstredskap,
mjärdar, laxtrappor, nät, vattnets sorl, två namn
på alla ting, ett här, ett på den andra sidan

svävar orden, språket, vägar, orter
med människors hus, ensamma, långt ute
på slätter, omgivna av vidder, skogar, murar

där någon ropar och när ekot svarar
har orden bytts och allt förändrats som i
ett lidande folks dröm om revolutionen

neråt mellan bergssidorna tillsammans med
glömska, saknad, längtan, hopp, minnen av
ögonblick, hennes hår, när hon vände sig om

 *

överbrygga, översätta, transaktioner
med ord, med andra ord, köpslagan om ord,
hemförande av ord, omvandlingar av
ord, över gränser, mellan rum

dansar vi med gudar och andra
vackra odjur i natten upplyst av
blinkande besvärjelser av neon

varandet, språket, förklara och förändra,
älska världen, färdas bort över tempeltakens
gyllene spiror, katedraler, Babels torn

konstruktionen, koreografin, grammatiken
begränsar oss, vi fjättras av strukturen, buren
rymmer vår frihet, fantasin, magin, doften av
brinnande löv, kvistar och torkad kodynga från
en bakgård i Bihar, där en flicka före gryningen
kokar te med mjölk och kardemumma till sin far
som ännu drömmer, jag kunde varit han

gränserna finns inte i landskapet, det är
skillnaderna som gör världen vacker, om
det finns en gräns måste den överskridas

 *

landskap, städer, faller, svävar,
bärs av minnets vindar, starka händer
lyfter allt som en gång var, befriar, håller kvar,
låter dansa, svaja, fram och åter, hit och dit

tunna slöjor, mönstrat silke som
föreställer sanningen och människans hjärta,
gungar, vaggar, rofyllt, fram och åter, som 
herdetoner från en flöjt när dimman lyfter

det jag såg, hon såg tillbaka, jag
fångade hennes blick, hon lät mig se

över djupet där allt störtar ner och
kommer tillbaka, förbistringen,
förbindelsen mellan två språk

vände hon sig om, håret
skuggade ögonen, långt ute på
bron av ord, de bar hennes kropp


© Tomas Löfström, 2009









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar