Mingel bland bokhyllorna

Nu är bokcaféet invigt.

Igår lördag kl 14 när jag lite nervöst slog upp portarna sipprade regnet som i en novell av Bradbury från en dimmig molnmassa som verkade ha slagit sig till ro över bokcaféet ungefär i höjd med kastanjeträdens kronor. Det var grått, vått, lerigt och mörkt. All belysning fick slås på, från gamla stallampor till de nya spotlights jag själv satt upp.

Men folk kom, i oanade mängder, kända och okända, förutsedda, överraskande. 

Denna premiärdag förekom inget kaffe på Österlens Bokcafé; jag hade insett att jag inte skulle hinna organisera den sortens logistik. I stället erbjöds bubblande drycker, med och utan procent. Gratis.

Och salta pinnar, vilka en ung dam i sällskapet envisades med att proppa in i sin från kuriosabordet just inköpta jugoslaviska träflöjt.

I soffgruppen i hörnet, i hägnet av Kemners målningar, satt Thomas Hansson och Lisa Kjellsson (se nedan) och lusläste Sven Hedin för att utröna huruvida de besökt samma platser under sin strapatsrika resa i Kirghizistan från vilken de just återvänt till Rörum. En annan Lisa utnyttjade ivrigt bokcaféets föredömliga internetfacliteter nedsjunken i en av fåtöljerna med laptopen på soffbordet. Medan mamma Johanna Hermansson shoppade böcker.

Peter Löfström, min lillebror, numera bosatt på Vintergatan i Lund, hade tagit med sig Anna Bobergs klassiska ”Genom Indien i kronprinsparets följe” från 1928, en bok jag läst men aldrig lyckats köpa; den sattes genast tacknämligen på plats i reseskildringshyllan. Göran Göransson från Tomelilla folkhögskola donerade sin självbiografiska resebok ”Afrika 2.0” som jag dock kommer att vilja läsa innan den införlivas med samlingarna; tack! Ingrid Svensson hörde av sig från Lima i Peru och undrade om hon skulle ta med sig sin bok ”Simris – en annan by på Österlen” när hon så småningom återvände och ämnade besöka bokcaféet; jag svarade att ett givet tomrum väntade i hylla nr 4 (Österlensamlingen). 

Andra mailade, eller skrev via epost, Facebook eller bloggen, eller via den speciella Fb-sidan för Österlens Bokcafé som Filippa, min dotter, just öppnat från sin hemvist i Bryssel; gå in och kolla: www.facebook.com/OsterlensBokcafe. Som till exempel: Marie Lundquist, Arne Johnsson, Styrbjörn Gustafsson, Niklas Törnlund, Leif Nelson, Mikael Löfström, min mellanbror. Inger Carlsson skrev från Aten. Johan Schaar från sin tankesmedja i Washington. www.insights.wri.org. Sune Nordgren från Åhus. Tamara De Laval Malmeström från Malmö. 

Håkan Arvidsson (se ovan) var där, från Baskemölla och Lunds universitet, utan hatt. Och Staffan Olzon från Stenshuvud. Annkristin Andersson och K-O Bergström från Kivik. Anders Davidson från Höör och Afghanistan. Katarina Trodden från Gärsnäs, översättaren som jag en gång skickade iväg till Indien (se nedan). 

Gittan Jönsson från Brantevik. Henrietta Hultén. Birgitta Rubin som intervjuat mig för DN. (Se nedan: här är alla samlade på en och samma bild.)

Jan Garpenhus från Baskemölla och Malmö, auktionisten. Malin från Vik, min kusin, och faster Ulla från Simrishamn. Och många många fler.

Många besökare köpte böcker, gamla och nya, mina och andras. Ammunitionslådorna med 10-kronorsböcker rensades, och folk försvann ut i dimman med österlenvykort, loppisfynd och restupplageböcker i plastpåsar.

Sedan var jag trött. Aurora, min äldsta dotter, och hennes pojkvän Pavlos (första bilden ovan), som överraskat med att dyka upp direkt från Sydfrankrike, körde till Kivik och handlade kött och när regnet slutat grillade vi på gården. Det är Aurora som tagit alla foton i denna blogg.

Det var en fin dag, trots vädret. 

Och idag var det en fin dag på grund av vädret: vinden vände, dimmolnen lättade och for bort. Solen sken, Människor kom – förläggaren Henrik Celander och Lena Andersson från Lund, arkitekten Lillemor Husberg och konstnären Gösta Lindqvist, Mona och Bo Balldin, Sten Rosenlund och Jill – och kaffe serverades och wienerbröd och kakor. Somliga satt utomhus och fikade.

Det känns som en bra början. Alla verkar förstå och gilla mina tankar, själva idén, bokcaféets koncept, kombinationen av resebibliotek, antikvariat och kaffeservering. Resor och utblickar. "Mellan Haväng och Himalaya". Informellt, opretentiöst, öppet. Personligt och eget och fritt.

Så tack alla, för att ni kom, och för att ni hörde av er med uppmuntrande tillrop! Förlåt att jag inte kontaktar er personligen, ni är för många. Men välkomna tillbaka snart, ni som var här! Och välkomna ni som är på väg! Wienerbröden väntar. Och böckerna.

Sommaren är lång. Frågan är om jag kommer att orka ha öppet varje dag. Kanske inte. Kolla bloggen för uppdaterad info om öppettider! Så att ni inte kör hit förgäves.

Foton: Aurora Löfström.

”Ett bokcafé för fåtöljresenärer”

Nu blommar också den kinesiska rosen, lite blygt, transparent. Den persiska är så full av rödlila väldoftande kompakta tusenbladsblommor att grenarna hänger dignande mot marken. Jasminbuskaget översållas av blommor, vita som porslin, med gult i mitten; de faller efter bara någon dag men doftar också när de faller. Fläderns blomklasar fäller sina små små vita blommor, de regnar som tunna stjärnor över kökstrappan, man får dem i håret när man passerar. Och pionernas rosa kronblad lägger sig till ro mellan gårdsplanens stenar.

Men dimman drar in från havet med den ostliga vinden från Polen som legat på ett par dar, det blir grått och kyligt, fördelen är att vattnet i Östersjön värms upp. Snart kan man bada, kanske.

Tavlorna är på plats i bokcaféet: tretton målningar (nästan alla är landskap) av sex österlenkonstnärer som lustigt nog allihop råkar vara födda med några års mellanrum kring 1885. Ellen Trotzig (bild nedan), Edvin Ollers, Albert Krüger, Bror Ljunggren, Helge Kemner, Henry Mayne.

Kemner kanske inte alla ser som österlenkonstnär, i den mån han är bekant, han målade mest gårdar inåt Romeleåsen. Men han illustrerade bland annat en av Theodor Tufvessons tidiga texter om Österlen. Och jag tycker om hans stilla landskap som ruvar över något försvunnet, förlorat. Han är orättvist undervärderad i nuet. Jag visar tre av hans målningar från 1920-talet: skånsk gård i kvällssol, i månsken och på vårvintern, med sjaskig, smältande snö över de plöjda fälten.

Entrén till bokcaféet, alltså marken utanför, på stallbyggnadens baksida, som förut var lite vildvuxen, har gjorts i ordning, med avfasad grusplan framför glasdörrarna. Trädgårdsmöbler har placerats ut så att man kan dricka sitt kaffe utomhus, om vädret medger dylikt.

Jag har också blivit klar med foldern, en sorts vägledning för besökare som ska finnas att tillgå i bokcaféet men kanske också läggas ut som lockbete på Turistbyrån, hos Mellbybagaren osv. Jag tror det kan behövas en vägledning eftersom det kanske känns lite rörigt när man kommer in och ser böcker överallt – men vilka är till salu och vilka får man bara avnjuta på plats i läsfåtöljerna? 

På tal om fåtöljerna: det jag erbjuder besökarna är ”ett bokcafé för fåtöljresenärer”, som Fredrik Ekblad så välfunnet formulerade det; han var här och intervjuade mig för Vad Händer Ystad & Österlen idag. Artikel kommer i nästa nummer, 19 juli.

Men alltså foldern. Jag tror det kan vara på sin plats att återge innehållet även här och nu, så kan man förbereda sig lite på vad som väntar redan medan man planerar besöket och kollar på internet. Så jag lägger in den konkreta informationstexten här.

Bokhyllorna mitt i rummet: bokutställning/referensbibliotek

Hylla 1–3: Svenska reseskildringar, drygt 1000 böcker, bl a Anders Eje, Rolf Blomberg, Olle Strandberg, Artur Lundkvist, Jan Myrdal, Torgny Sommelius och en dryg hyllmeter Sven Hedin.

Hylla 4: Österlenlitteratur i form av handböcker, lokal topografica, hembygdsskildringar, reseberättelser och romaner från Linné till Lundell.

Hylla 5–6: Indisk prosa och poesi, mest på engelska. Anita Desai, Arundhati Roy, Salman Rushdie, Meena Alexander, R K Narayan, Tagore, Kipling m fl. Indiska biblioteket: svenska titlar på indiska språk (Pippi Långstrump, Ann Jäderlund) och indiska på svenska (t ex poesiantologin Innan Ganges flyter in i natten); de senare till salu. Indiska souvenirer: elefanter, gudabilder, mopedrikshas.

På orgeln: minibokutställning med speciellt utvalda (vackra, originella) svenska böcker med indisk inspiration. Två av dem handlar lustigt nog om hundar: Björn Juléns Ingens hundar, Lars Lerins Hundarna vid Ganges.

På skrivbordet: Tomas Löfströms egna böcker – och några av Inge Löfström. Här finns den klassiska antologin Österlen – landskapet i litteraturen från 2002 med texter av femtio författare, romanerna Gryningsflickan och Änglar och rebeller och essäsamlingen Mannen som reste. Därtill udda, svåråtkomliga titlar som Ystads historia IV där Tomas Löfström i slutet av 80-talet skrev en legendarisk essä om ystadborna. Böckerna säljs till specialpris.

Antikvariatsavdelningen: I hyllorna vid entrén finns dels prissatta böcker (en del av dessa kan köpas via Bokbörsen) och dels andra böcker i prisklass ca 50 kronor (pris diskuteras). Diverse billigare böcker på stora bordet i militära trälådor. Pocket och en del annat i ”boktrappan”.

Kuriosa (kulturloppis): Små udda ting från när och fjärran i blå plastkorgar. Välj och vraka. Fyndpriser. Kanske även något för barnen.

Programverksamhet: Vi planerar program med uppläsningar, föredrag, konserter, diabildvisningar och bokreleaser.

Bokcaféets vänkrets: Anmäl dig till Bokcaféets vänkrets så får du information om kommande program, 20% rabatt på bokköp och gratis entré till evenemang. Medlemskap 100 kronor/år.

Caféet: Vi serverar vanligt melittabryggkaffe eller Nescafé. Te från Turkiet, Indien, Kina, Karibien, Ryssland. Vatten från egen brunn. Da Vinci från Kiviks Musteri, fläderdryck, cider, äppelmust. Smaskiga wienerbröd från Mellby. Och kakor.

Hitta till Österlens Bokcafé: Väg 9 (Simrishamn–Kivik), gården Grönalund mellan Rörum och Södra Mellby. Skylt mitt emot avtagsvägen mot Stenshuvuds nationalpark, 50 meter söder om Kiviks Trädgård.

Öppettider: Juli–augusti alla dagar 11–17. Tillfällig stängning annonseras via skylt vid väg 9. Om bokcaféet är öppet men obemannat/låst, knacka på i bostadshuset eller slå en signal.

0414–24578, 0730–228013

tomas.lofstrom@telia.com

Österlens Bokcafés blogg: www.osterlensbokcafe.blogspot.se

Österlens Bokcafé på Bokbörsen: www.bokborsen.se?storeid=315261

Tomas Löfströms hemsida: www.tomaslofstrom.com

En dag av sol, en värld i ro

Jag går igenom högar med gamla anteckningsböcker för att sälja i bokcaféet – obegagnade alltså. Jag har under årens lopp skaffat mig ett alldeles för stort lager av olika sorters små och större notisböcker med eller utan linjer, alltifrån de klassiska svarta kinesiska med röda hörn till exklusiva skissböcker med vaxdukspärmar från Moderna Museet i New York. Däremellan ryms bland annat indiska varianter med rispapper.

Plötsligt hittar jag en liten bok med röda tygpärmar som visar sig vara använd. 

Ett par sidor från en resa till Malmö den 29 januari 1986, impressioner vid frukostbordet på Centralens restaurang efter resa i sovvagn från Stockholm. Vinter, solsken och människor i rörelse.

Och sedan sju sidor med en tidig, men senare, mångordig skiss till texten på baksidan på ett av de österlenvykort som jag gjorde tillsammans med fotografen och formgivaren Ingvar Bylund i slutet av 80-talet: bilden med fåren i skuggan av ett träd på Ravlunda skjutfält. Den kan vara skriven på plats, strax norr om Haväng.

Grekisk idyll

Det är ingen bräkande idyll. Fåren vilar under ekens krona. Känner inte namn som Haväng, Ravlunda, Skepparp, Knäbäck, Österling och Österlen.

Fåren vilar sig i ekens skugga, svarta, tysta, ensamma i hedens torra heta sommareftermiddagsstund, en dag av sol, en värld av frid, i Ravlunda socken på Österlen, vid Östersjöns strand.

Som vore det en annan middagsstund, ett annat, sydligare hav, en fjärran, grekisk, okändare kust.

Det doftar får och sand och salt och (ängsbloms)honung och bina surrar och vinden far igenom gräs och grenar och vänder ekens blad och blåser sanden ut i strandens vågsvall.

En stund som denna kan man lätt få för sig att inga vinterstormar finns, att ingen ondska ryms i själen eller världen, och ändå rymmer gräsets strån, den ljumma vinden, fårens lugna ögon också denna insikt.

En människa ser fåren, ur skuggan, närmande sig, i solen, genom gräset.

Tackor, lamm i svala skuggan.

Så är det en välsignad ort, en helig plats, en sydländsk kust i Norden där gränser upphör, överbryggas, suddas ut, och här är där och avstånd är chimär – och ändå kan det inte vara någon annanstans, blott här vid Skepparpsån på Skånes ostkust, blott denna enda stund i livet.

… – för vilka namn som Österling och Österlen har föga mening och stunden bär sin egen börda och bortom beteshorisonten, bortom ängen, havet – intet.

Jag tänker att det finns en stund som denna blott en gång i en människas liv.

Bladen rör sig, plötsligt, stilla, som om någon andades på dem.

En dag på Österlen, en sommardag, i juli. En middagsstund, en dåsig middagstimma, på heden norr om Skepparpsån.

… – för vilka namn som Knäbäck, Skepparp, Haväng, Ravlunda och Österlen – och Österling – har föga mening.

Den slutgiltiga texten på vykortets baksida har kokats ner till en bråkdel av den ursprungliga, några enkla, slipade rader som möjligen antyder men knappast återger kontentan, eller fräschören, i de där hastigt nedklottrade anteckningarna. 

Så kan det gå.

En dag av sol, en värld i ro. En doft av sand och hav och gräs. Och bränningarna längre bort som långsamt rullar in mot stranden. Och evigheten som får rum i fårens blick. Och binas surr. Och detta lätta prassel när vinden smeker trädets krona: en fläkt av helighet en dåsig middagstimma på heden norr om Skepparpsån på Österlen.

Havängsbilden och de andra andra österlenvykorten kan köpas i bokcaféet.

Provins med litterära förtecken

Det är i dikten Österlen blir till: dess landskap har poetiska förtecken. Utan beskrivningarna och berättelserna, orden och sångerna vore Österlen inte Österlen. Det har definierats av reseskildrare, berättare, skalder. Innebörden och gränserna har fastställts i poesi och prosa, inte bara rent allmänt utan i största konkretion. Ty visserligen fanns en gång ordet, nyttjat av bönderna väster om Ystad som beteckning på landet i öster. Men konstnärerna kom, upptäckte ljuset och fann ett Provence i den svenska södern. Och Theodor Tufvesson namngav motivet de målade: Österlen.

Det är nu, faktiskt, tio år sedan jag skrev detta, i inledningen till antologin Österlen – landskapet i litteraturen, utgiven (2002 alltså) på simrishamnsförlaget Artograf. 

Det är en stor, tjock bok, den första samlade presentationen någonsin av österlenlitteraturen, ett femtiotal författare från Carl von Linné, som på 1700-talet passerade förbi på vägen här nedanför bokcaféet (Skånska resan, 1749), till Ulf Lundell, som passerar förbi rätt ofta (En varg söker sin flock, 1989).

Urvalet, där jag hade stor hjälp av far Inge, var inte lätt. Vissa författare var självskrivna, men bokens omfång fick fälla avgörandet i många gränsfall. Att skriva författarporträtten och välja textutdragen var minst lika svårt, även om det också här fanns givna favoriter som Anders Österlings dikter från Haväng och Ales stenar eller Piratens berättelse om Kiviks marknad i Bombi Bitt och jag 1932.

Jag inordnade materialet i ett antal kategorier: Platsens poesi, Upptäcktsfärder, Begrepp och gränser, På genomresa, Röster på bygdemål, Landet och staden, Hav, fiske, sjöfart och Berättelser från Österlen. Men fanns det någon röd tråd, något typiskt? Uppstod någonsin en österlensk författarskola?

Arvid Jurjaks frågade ungefär detsamma när han var här före midsommar och intervjuade mig för en artikel han skulle skriva till Sydsvenskan utifrån idén: Varför finns det så många författare på Österlen? (Är de så många då? hade Klas Östergren undrat när Arvid Jurjaks ringde honom.) 

– Platsens ande finns hos alla, svarade jag. Många författare är inte alltid förankrade i ett landskap, men jag tror nog att man kan säga att alla Österlenförfattare är det. Det är en miljö som har stor betydelse i böckerna.

Citerat från tidningsartikeln: ”Omskrivet landskap”, Sydsvenskan 2012-06-24.

Elsi Rydsjö i Simrishamn tillade att Österlen är en trakt som rymmer så mycket av det som en gång var.

– Jag tycker om att berätta och här finns berättelser omkring mig.

Ja, som om de vilar i själva landskapet. Minnena lagras där, växer vidare. De anas när man passerar, sjunger tyst, nynnar ur markerna och havet. Likt Chatwins Songlines. Drömspåren.

Arvid Jurjaks artikel finns på nätet. Men där visas bara ett foto, bilden av Elsi. I pappersversionen där artikeln fyller två uppslag finns flera fina bilder av mästerfotografen Thomas Löfqvist, bland annat från bokcaféet. Jag scannar in dem.

Österlenantologin finns till salu i bokcaféet. Kom förbi!

Böcker, tavlor och kaffe

Interiör från bokcaféet. Bortom antikvariatsbordet och Österlenvykorten syns reseskildringssamlingen. 

 

Midsommar har kommit och gått. Det har regnat, jag har varit en runda i Stockholm. De rödlila rosorna på busken vid porten (Rose de Resht) hänger tunga efter regnet. Gräset har vuxit och jag har kört den gamla Klippon kring stallet och neråt backen. 

Arbetet med bokcaféet fortskrider. Bokhyllorna börjar bli fulla. Alla reseskildringarna har nu flyttats ner från vinden. 

När jag sorterade dem visade det sig att jag i många fall införskaffat samma titel två gånger eftersom jag glömt att jag redan hade den. Så kan det gå när man inte har ordning på sina boksamlingar. Fördelen är att jag nu kan överföra en hel del reseskildringsdubletter till antikvariatshyllan. Den är tills vidare helt kaotisk och de flesta böckerna där har inte fått priser, det får väl bli en förhandlingsfråga om och när det dyker upp köpare.

Pocketbokstrappan. I bakgrunden t v indisk litteratur, t h en dansmask av trä  från Nepal.

Några böcker har fått en alldeles egen placering, nämligen pocketböckerna, som visade sig passa precis på trappstegen i den gamla trätrappan upp till loftet.

Mycket återstår att göra, det handlar ju inte bara om böcker. 

Tanken är att målningar av ett antal konstnärer från Österlen ska hänga på väggarna när bokcaféet öppnar. Hängningen har inte börjat men jag håller på att placera ut tavlorna på golvet utmed väggarna för att se var och hur de fungerar bäst.

Tre målningar  av Helge Kemner. Kemner illustrerade Theodor Tufvessons vägvisare "Tomelilla-Österlen" 1928.

Och så är det kaffet och kakorna. I köksavdelningen bunkrar jag upp med papperstallrikar och muggar. Kaffebryggare testas, kaffe avsmakas, drycker ska inköpas (äppelmust och annat), wienerbröd från Mellbybagaren kommer att finnas på disken.

Alltså: välkomna, förhoppningsvis från och med lördag 7 juli.

Skylt ska tillverkas och placeras nere vid väg 9. Ordentlig vägbeskrivning följer. 

Kaffekopp från café på Skomakaregatan i Lund, nedlagt i slutet av 60-talet. Delar av servisen finns på Österlens Bokcafé.

Boklogistik och fläderblom

Grönalund, Rörum, Österlen. Nu blommar fläderträdet, rosornas knoppar börjar slå ut, pionernas stora blommor faller redan sönder, kronbladen strös över stenläggningen som rosa konfetti, gården fylls av blomdoft.

Idag har jag nått bokstaven M, som i Harry Martinson, Gustaf Matsson, Jan Myrdal, Håkan Mörne, Birger Mörner. 

Kanske tio hyllmeter kvar att förflytta i papperskassar, kartonger och utrangerade ICA-korgar från bostadshusets belamrade vind nerför den alltför branta trappan, över kullerstensgården, in genom glasdörrarna till det ännu oöppnade, nyinredda bokcaféet i den gamla stallbyggnaden. Där böckerna en efter en ställs upp i fars stabila gamla bokhyllor.

Öppnandet är planerat till första veckan i juli.

Österlens Bokcafé.

En gammal idé om att göra delar av min boksamling – Österlen, indisk litteratur och i synnerhet (äldre) svenska reseskildringar – tillgängliga för andra, och för den delen för mig själv. 

Med tiden hade inte minst samlingen av reseskildringar blivit så omfattande att hyllorna på vinden (och även själva vindsgolvet) bågnade och böcker låg intrycka horisontellt ovanpå de stående och kartonger med osorterade böcker fyllde utrymmet framför bokhyllorna så att man överhuvudtaget inte kunde nå dem. Dessutom var de täckta av damm och spindelväv. Mitt unika reseskildringsbibliotek hade blivit oöverskådligt och otillgängligt och en del av de gamla böckerna hade tagit skada av åratals undermålig förvaring; projektet framstod som alltmer meningslöst. Varför fortsätta detta samlande? Jag menar, vad är det för vits med ett bibliotek som ingen använder, som ingen ens kan använda. 

Och jag som hade tänkt sitta i framtiden i en skön fåtölj och läsa omgiven av dessa böcker – många har jag inte läst, många har jag inte ens sett sedan jag köpte dem på någon loppmarknad för flera år sedan – och skriva spännande essäer om bortglömda författaröden. Förutsättningarna för det tycktes inte särskilt lysande. 

Men nu blir det andra bullar. 

Ja, i dubbel bemärkelse, böckerna får ljus och luft och jag och andra kan umgås med dem medan vi tar en kopp kaffe och ett wienerbröd, typ.

Det är alltså en praktisk lösning av ett logistikproblem. 

Det är också en hyllning till bokcafé-idén, och jag tänker då inte minst på det gamla bokcaféet i Lund, på hörnet av Winstrupsgatan och S:t Petri Kyrkogata, där satt jag ofta en gång i världen. Bokläsaren som flanör och cafésittare, gemenskapen kring ett kulturarv med utblickar, inblickar och blickar bakåt, för att förstå nuet och förändra världen. Njutandet av både böcker och kaffe, ty människan behöver bröd och ord.

Men kanske är det viktigaste ändå detta: att bokcaféet är en räddningsaktion i sista stund. Det gäller särskilt reseskildringarna, denna den mest utrotningshotade av litterära genrer i Sverige. Reseskildringar med några år på nacken är förresten inte bara utrotningshotade, de är i många fall redan döda och begravna, utrensade till och med från bibliotekens magasin, utgallrade, som det heter, bortslumpade, kastade i containrar. "Ingen läser dem ju ändå."

Nu erbjuder jag dem asyl i stallet. 

Frågan är om det idag någonstans går att finna så många svenska reseböcker samlade på ett och samma ställe som här i Österlens Bokcafé. 

Kom hit och titta!

Välkomna in i sommar för att läsa och fika! För att bläddra och känna volymerna i handen och inandas de gamla bokbandens dofter. För att umgås med böckerna och författarna och känna närvaron av ett drygt tusental berättelser om färder bortom gränserna.

Men bokcaféet är inte bara bibliotek utan också antikvariat, med ett blandat utbud av gammalt och nytt.

Och jag kommer att sälja mina egna böcker billigt, de jag har restupplagor av. Och österlenvykort. Och lite annat.

Jag ska återkomma till detta, alltihop, caféet, wienerbröden, reseböckerna, Österlen, Indien, världen.

Nu tillbaka till de bågnande hyllorna på vinden. Kanske hinner jag fram till R idag: Finn Rideland, Martin Rogberg, Björn von Rosen, Ellen Rydelius, Hanna Rydh …